SLUTRAPPORTER
Geriatrik/Omvårdnad
     

 
Stöd till anhöriga och vårdare av personer med demenssjukdom och störande beteende på institution Projekt 16/97
Berit Lundman, FOU-handledare, Primärvårdens utvecklingsenhet, Sundsvalls sjukhus
Gösta Bucht, Professor, Geriatriskt Centrum, NUS
Sture Eriksson, Överläkare, Geriatriskt Centrum, NUS

Målsättning och syfte samt metod

Projektet utgår från att så kallat "störande beteende" (SB) kan utgöra meningsfulla uttryck för den demensdrabbades upplevelser. En omfattande datainsamling har skett: En pilotstudie där instrument och metoder prövats på en patient har avslutats och två preliminära manuskript samt tre accepterade konferensabstrakt föreligger. Metoderna som prövats fungerade bra. Basdata har samlats in på fem vårdavdelningar avseende de två patienter (två bortfall) som visar mest SB samt de två vårdare som har mest omfattande kontakt med varje patient; 8 patienter och 15 vårdare.

Före interventionen intervjuades vårdaren som också besvarade frågeformulär avseende Påfrestning, Emotionella reaktioner, Arbetstillfredsställelse, Utbrändhet, Känsla av sammanhang. Patienterna skattades avseende demensgrad, funktioner, SD, agitation, vikt, läkemedel, kost, sömn mm. Observationer genomfördes av varje patient tillsammans med vardera av de båda vårdarna under den vårdaktivitet då patienten enligt vårdarna brukade visa mest SB. Noteringar gjordes under observationerna som följdes av bandade reflekterande samtal. Material: observationer c:a 36 timmar, intervjuer 15 timmar, reflekterande samtal 15 tim.

Interventionen pågår. Handledning av vårdare ges varannan vecka på 3 avdelningar (inklusive pilotavdelningen), resterande 3 avdelningar samt avdelningen för pilotstudien startar snart. Handledningstillfällena dokumenterades genom anteckningar till dess tilliten var tillräcklig därefter har de bandats. Materialet omfattar anteckningar från 10 tillfällen samt bandinspelningar från 20 tillfällen. En föreläsningsserie har påbörjats. Den bygger på resultaten av pilotstudien samt litteratur.

Uppföljning av interventionen påbörjas år 2000.

Kontrollavdelning har det varit svårt att finna. Matchning av patienter pågår.

Resultat och betydelse

Preliminära resultat (preliminärt manus) visar att den demente på olika sätt kämpar för att behålla sin integritet och sitt oberoende och att i agerandet finns en dialektik mellan att å ena sidan söka nära kontakter och å andra sidan förhålla sig avvisande. Vårdarna fokuserar på att söka strategier för att genomföra den dagliga omvårdnaden. Vårdarna upplever den demensdrabbades SB som meningsfull kommunikation men uttrycker hjälplöshet när de inte kan förstå budskapet. I berättelserna framträder en önskan hos vårdarna att bli bekräftade men att vårda personer med demenssjukdom och SB innebär små möjligheter till bekräftelse. Den demensdrabbades starka revirkänsla och vårdarnas vilja att respektera dennes integritet kräver tid som tas från de medboende. Detta aktualiserar etiska dilemman relaterade till autonomi och rättvisa.

Dokumentation och rapportering

Manus in preparation

Lindahl E, Hällgren Graneheim U, Jansson L, Norberg A. Carers strategies for dealing with behaviour disturbances"

Hällgren Graneheim U, Jansson L, Lindahl E, Norberg A.. Interaction between a person with dementia and "behavioural disturbance". An observational study.

Lämås C. Anhörigas förståelse av "störande beteende" hos personer med demenssjukdom (magisteruppsats i omvårdnad).

Accepterade föredrag

Forskning i Norr, 1998-11-10 - 1998-11-11.

"Stöd till anhöriga och vårdare av personer med demenssjukdom och "störande beteende" på institution. En kontrollerad studie." Ulla Hällgren Graneheim, univ.adj.

Hälso- och sjukvårdsstämman, 1999-04-21 - 1999-04-23.

"Interaktion mellan en person med demens och "störande beteende" och dennes vårdare. En observationsstudie." Ulla Hällgren Graneheim, univ.adj.

"Vårdares upplevelser av "störande beteende" hos personer med demenssjukdom." Elisabeth Lindahl, univ.adj.


 

Akuta konfusionstillstånd i vården av äldre. Utvärdering av kliniska studier i Umeå, Piteå och Sundsvall Projekt 31/97
Projekt 5/98
Projekt 4/99
Yngve Gustafson, Överläkare, prefekt, Geriariskt centrum, NUS
Agneta Edlund, Leg sjuksköterska, Piteå Alvdals sjukhus
Maria Lundström, Leg sjuksköterska, Piteå Älvdals sjukhus
Olov Sandberg, Leg läkare, doktorand, Geriatriskt centrum, NUS

Målsättning och syfte 

Att öka kunskaperna om etiologi, patofysiologi, diagnostik, prevention och terapi av akuta konfusionstillstånd hos äldre.

Metod 

Tvärsnittsstudier, longitudinella studier och interventionsstudier som innefattar både prevention och terapeutiska åtgärder.

Resultat 

Projekten har resulterat i ökade kunskaper om orsaker till akuta konfusionstillstånd hos äldre med höftfrakturer, hos äldre med stroke och hos äldre i kommunernas särskilda boenden. Bl.a. har interventionsprogrammet i Piteå resulterat i ett vårdprogram som används vid många sjukhus både i Sverige och internationellt.

Dokumentation och rapportering

Projekten som finansierats från VISARE NORR har hittills resulterat i en doktorsavhandling och 7 publicerade/accepterade originalarbeten varav 3 i världens främsta geriatriska tidskrift Journal of the American Geriatric Society.

Dessutom har 8 översiktsartiklar och minst ett 30-tal abstracts publicerats. Vid ett stort antal nationella och internationella kongresser har forskningsresultaten presenterats som föredrag och/eller postrar. Forskningsresultaten är redan refererade i flera läroböcker och är refererade i flera internationella vetenskapliga tidskrifter.

Olov Sandberg disputerade hösten 2000 och har nu flyttat till Sunderbyns sjukhus där vi planerar fortsatta forskningsprojekt.

Maria Lundström flyttade år 2000 från Piteå till Umeå för att slutföra sin doktorsavhandling samt för att deltaga i ett projekt där forskningsresultaten från Piteå implementeras på NUS.

Agneta Edlund fortsätter sin doktorandutbildning på distans från Piteå Älvdals sjukhus.

Benny Brännström, Lektor vid Mitthögskolan i Östersund deltar som medarbetare i flera av delprojekten.

Forskningsresultaten har resulterat i pågående forskningsprojekt för ytterligare 3 doktorander. Bl.a. har det pågående höftfrakturprojektet erhållit 3x300.000 kronor i anslag från VÅRDAL-stiftelsen.

Anslagen för Umeå och Sundsvallsprojekten har huvudsakligen finansierat en forskningssjuksköterska för sömnapneutredningar. Anslaget till Piteå projektet har huvudsakligen finansierat kostnader för tjänstledighet för Agneta Edlund och Maria Lundström i samband med handledning i Umeå. Samtliga medel är förbrukade 00 12 31.

Doktorsavhandling:

Olle Sandberg. Delirium, psychiatric symptoms and treatment of sleep apnea in older patients. Clinical studies in institutional care and in stroke rehabilitation. Umeå University Medical Dissertations No 687, 2000.

Originalartiklar:

Sandberg O, Gustafson Y, Brännström B, Bucht G. The prevalence of psychiatric symtoms in four different types of care for the elderly. Scand J Soc Med 26: 56-62; 1998.

Sandberg O, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Clinical profile of delirium in older patients. J Am Geritr Soc 47:1300-1306; 1999.

Edlund A, Lundström M, Lundström G, Hedqvist B, Gustafson Y. Clinical profile of delirium in patients treated for femoral neck fractures. Dement Geriatr Cogn Disord 10:325-329;1999.

Lundström M, Edlund A, Lundström G, Gustafson Y. Reorganization of nursing and medical care to reduce the incidence of postoperative delirium and improve rehabilitation outcome in elderly patients treated for femoral neck fractures. Scand J Caring Sci 13:193-200; 1999.

Sandberg O, Franklin KA, Bucht G, Gustafson Y. Influence of drugs on sleep apnoea in stroke patients. Clin Drug Invest 19:447-455; 2000.

Sandberg O, Franklin KA, Bucht G, Gustafson Y. Sleep apnea, delirium, depressed mood, cognition, and ADL ability after stroke. J Am Geriatr Soc 49(4):391-397;2001.

Edlund A, Lundström M, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Delirium before and after operation for femoral neck fracture J Am Geriatr Soc Accepted for publication 2001.

Översiktsartiklar:

Gustafson Y. Några geriatriska aspekter på den äldre patienten. Kirurgi och anestesi på den äldre patienten - framtidens vardag och utmaning. Läkarsällskapet och Spri. 59; 29-31, 1998.

Gustafson Y. Intervention mot postoperativa konfusionstillstånd sparar lidande och kostnader. Kirurgi och anestesi på den äldre patienten - framtidens vardag och utmaning. Läkarsällskapet och Spri. 59; 31-36, 1998.

Gustafson Y. Orsaker till delirium bland äldre inlagda på ett länsdelssjukhus. Nordisk Geriatrik 1: 8-9; 1998.

Sandberg O, Gustafson Y. Behandling av sömnapnésyndrom hos patienter med slaganfall förbättrar rehabiliteringsresultatet. Nordisk Geriatrik 1: 27-29; 1998.

Gustafson Y. Delirium: Orsaker, riskfaktorer och behandling. Demens 2:(3) 2-4, 1998.

Gustafson Y, Sandberg O, Bucht G. Diagnosing delirium: a challange to the physician. Rev. Series DEMENTIA 4: 2-7, 1998.

Bucht G, Gustafson Y, Sandberg O. Epidemiology of delirium. Dement Geriatr Cogn Disord 10: 315-318; 1999.

Gustafson Y. Akuta förvirringstillstånd hos människor med demenssjukdom har ofta en behandlingsbar orsak. Demensförbundets tidskrift 1, 1999.

Abstracts:

Dessutom har minst 30-talet abstracts med föredrag och eller postrar presenterats vid nationella och internationella kongresser. Bl.a. har 5 olika delprojekt presenterats vid VISARE NORRS möten.


 

 

VISARE - PALLIATION - samverkan för ökade kunskaper om vård i livets slutskede Projekt 24/00
Bertil Axelsson, Överläkare, Kirurg kliniken, Östersunds sjukhus
Ingegerd Karlberg, Spec läkare, Onkologkliniken, NUS

Målsättning och syfte

Att genom samverkan mellan palliativa enheter i Norra regionen stimulera kunskapssökande och öka kunskaperna inom palliativ vård.

Metod

Idéträff för intresserade inom regionen i Umeå, maj 2000.

Gemensamt projekt på 10 palliativa enheter i regionen för registrering av döende cancerpatienters vätske- och nutritionstillförsel sista dygnen i livet. Samtliga döende cancerpatienter under en tremånadersperiod (n=192) registrerades.

Forskningssjuksköterska på 50% anställdes under 6 månader 0012 till och med 0105 i Östersund för att arbeta med en klinisk studie av morfinets (och dess metaboliters) koncentration i blodet vid olika administrationssätt. Elva obotligt sjuka cancerpatienter har fått morfin såväl peroralt, subcutant som intravenöst. De parenterala doserna har varit hälften av de perorala. Blodkoncentrationerna har mätts i samband med respektive administrationssätt.

Resultat och betydelse

Stor entusiasm hos inblandade enheter för gemensam registrering/faktainsamling.

Praxis varierar kraftigt mellan olika enheter vad gäller vätske- och näringstillförsel sista dygnen i livet. Andelen patienter som fick dropp sista dygnet i livet varierade mellan 8% och 70% mellan de olika enheterna. Även om patientklientelet skiljer sig åt mellan hemsjukvårdsteam och akutkliniker, så föranledde dessa fynd en eftertänksam granskning på respektive enhet av rådande rutiner.

Preliminära analyser av morfinstudien visar att omvandlingstalet mellan peroral och parenteral tillförsel är cirka 0,5, men att enstaka individer avviker från detta. Då de allra flesta döende cancerpatienterna inte förmår att sväljs sina värkmediciner de sista dygnen i livet, är en hyfsat korrekt omräkning av doser från tabletter till sprutor/pumpar av största kliniska betydelse för att vidmakthålla en god smärtlindring ända in i döden.

Dokumentation och rapportering

Båda studierna har så långt presenterats muntligt såväl vid "Hela människan" i Östersund hösten –01 och vid Palliativa regionmötet och Svensk Förening för Palliativ Medicins möte i Sundsvall i oktober –01.

Tanken är att vätske-/nutritionsstudien ska skrivas ihop för presentation i Läkartidningen och att morfinstudien ska skickas in till Palliative Medicine.


 

Slaganfall hos äldre ur ett genusteoretiskt perspektiv Projekt 20/01
Anne Hammarström, Professor, Inst folkhälsa & klinisk medicin, Allmänmedicin, Umeå
Ulrika Löfmark, ST-läkare, doktorand, Medicinkliniken, Östersunds sjukhus
Yngve Gustafson, Docent, överläkare, Inst samhällsmedicin & rehab, Geriatrik, NUS

Målsättning

Det övergripande syftet med studien är att ur ett genusteoretiskt perspektiv analysera hur kvinnor drabbas av slaganfall jämfört med män. Studien täcker aspekter såsom riskfaktorer, medicinsk behandling, ADL-funktioner och mortalitet ur ett ålders- och genusperspektiv.

Metod

Riksstroke är ett nationellt sjukhusbaserat incidensregister som finns att tillgå sedan 1994, där patienter i alla åldrar som insjuknar i slaganfall och kommer till sjukhus i Sverige registreras. En prospektiv incidensregistrering av personer som insjuknar i slaganfall i Umeå stad startade 15 oktober 2000. Enligt Norrlands universitetssjukhus slutenvårdsregister erhåller cirka 450-600 personer diagnosen slaganfall per år. Däremot är det okänt hur många äldre personer som insjuknar i slaganfall på särskilda boenden och ej remitteras till sjukhus. En särskild registrering av dessa har därmed ansetts nödvändig (se A).

A. Registrering av slaganfall bland personer med särskilt boende i Umeå stad. 
I Umeå stad finns 25 äldreboenden (sjukhem, servicehus och gruppboende), där cirka 900 personer bor. Utgångspunkten för studien var att det i denna grupp kan återfinnas patienter med symptom på slaganfall som ej akutremitteras till sjukhus för diagnostik och behandling. Under en sexmånaders period (15 oktober 2000-15 april 2001) har en särskild registrering av dessa boende genomförts och under hösten 2001 görs en bortfallsregistrering av insjuknade vid fem slumpmässigt utvalda särskilda boenden.

B. Utvidgad Riksstroke registrering
Under perioden 15 oktober 2000-15 oktober 2002 kompletteras Riksstroke registreringen vid Norrlands universitetssjukhus med ett särskilt formulär som tar upp frågor kring riksfaktorer vid slaganfall samt tidig bedömning och rehabilitering av sjukgymnast, arbetsterapeut och logoped.

Resultat och betydelse

Den första registreringen är avslutad (A) och med hjälp av dödsorsaksregistret och slutenvårdsregistret för alla personer som vårdats under diagnosen slaganfall vid NUS, planeras en artikel kring diagnosregistrering. Inga publicerade resultat finns ännu.


 

Deliriumforskning i Norra sjukvårdsregionen Projekt 22/01
Projekt 23/03
Projekt 17/04
Agneta Edlund, Ssk/bliv doktorand, Akut Rehab, Piteå Älvdals sjukhus
Maria Lundström, Ssk/doktorand, Ger inst, NUS
Benny Brännström, Ssk/Lektor, Inst f hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet

 

Delprojekt 1: Prevention och behandling av postoperativt delirium för äldre patienter med cervikala höftfrakturer – en randomiserad interventionsstudie

Syfte

Syftet med denna studie var att utvärdera om ett postoperativt multifaktoriellt interventionsprogram, på en geriatrisk utrednings- och rehabiliteringsavdelning, kan minska förekomsten av delirium och förbättra prognosen för äldre patienter med cervikal höftfraktur.

Metod

199 patienter, 70 år eller äldre (Medelålder ±SD, 82 ±6, 74% kvinnor) randomiserades postoperativt till ortopedisk kontrollavdelning eller till en geriatrisk interventionsavdelning och skattades med Mini Mental Test (MMT) och Organic Brain Syndrome Scale (OBS-Scale) av två sjuksköterskor som var anställda i studien. Delirium diagnosen, enligt DSM-IV kriterierna.

Resultat

Färre patienter hade delirium postoperativt i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen (56/102, 55% mot 73/97, 75%, p=.003). Postoperativt delirium i interventionsgruppen varade kortare tid (5.0±7.1 dagar mot 10.2±13.3 dagar, p=.009) trots att 27% av patienterna med postoperativt delirium skrevs ut med ett pågående delirium från kontrollgruppen jämfört med ingen från interventionsgruppen (p=.001). Aderton procent av patienterna i interventionsgruppen hade fortfarande delirium efter sjunde dagen efter operation jämfört med 52% i kontrollgruppen (p=.001). Patienter i interventionsgruppen hade signifikant färre komplikationer som t e x trycksår, urinvägsinfektioner, nutritions- eller sömnproblem och fall. Den totala vårdtiden postoperativt för interventionsgruppen var kortare (28.0±17.9 dagar mot 38.0±40.6 dagar, p=.028).

Betydelse

Denna studie visar att postoperativt delirium framgångsrikt kan förebyggas och behandlas och detta leder i sin tur till färre komplikationer och kortare vårdtider. Interventionsprogrammet är billigt och det verkar applicerbart bland äldre kirurgiska patienter – en grupp som upptar en stor och växande del av sjukhusens vårdplatser.

 

Delprojekt 2: Ett multifaktoriellt interventions program förbättrar prognosen för deliriösa äldre patienter på medicinklinik

Syfte

Att utvärdera effekten av ett interventionsprogram mot delirium hos äldre patienter vårdade vid medicinavdelning.

Metod

Samtliga konsekutivt inlagda patienter, över 70 år, på två av medicinklinikens vårdavdelningar (200 patienter på varje avdelning) på Sundsvall sjukhus, Sundsvall ingick i studien. En av avdelningarna kom att fungera som interventionsavdelning och en som kontrollavdelning. Alla patienter testades dag 1, 3 och 7 med en modifierad version av Organic Brain Syndrom (OBS) skala och Mini Mental State Examination (MMSE) som utvärderings instrument för förvirring/kognitiva funktionen. Demens och delirium diagnostiserades enligt DSM-IV kriterier. Interventionsprogrammet bestod dels i personalutbildning om prevention, behandling och omvårdnad av patienter med delirium, handledning för omvårdnadspersonal samt en förändrad vårdorganisation.

Resultat

Förekomsten av delirium var lika mellan intervention och kontroll avdelning under första dygnet (n=63/200, 31.5% vs. n= 62/200, 31.0%, p=0.914), men var lägre på interventions avdelningen på dag 7 (n=19/63, 30.3% vs n=37/62, 59.7%, p=0.001). Vårdtiden var kortare på interventionsavdelningen jämfört med kontrollavdelningen (9.4±8.2 vs. 13.4±12.3 dagar, p<0.001). Vårdtiden var även kortare för de deliriösa patienterna på interventionsavdelningen jämfört med de deliriösa på kontrollavdelningen (10.8±8.3 vs. 20.5±17.2 dagar. p<0.001). Mortaliteten under vårdtiden var lägre bland de deliriösa patienterna på interventionsavdelningen jämfört med de deliriösa på kontrollavdelningen (n=2, 3.2% vs n=9, 14.5%, p=0.025).

Betydelse

Interventionsprogrammet förbättrar prognosen för den deliriösa äldre patienten på medicinklinik. Skulle programmet tillämpas kommer det att minska lidandet för patienterna och minska kostnaderna för sjukvården.

****

Dokumentation och rapportering

Delarbete 1 har resulterat i ett manus som är inskickat för publicering och till en rapport. Delarbete 1 ingår även i en avhandling och kommer att ingå i ytterligare en. Preliminära resultat är redovisade på internationell och nationella konferenser. Delarbete 2 har resulterat i 2 vetenskapliga artiklar och preliminära resultat har redovisats på flertalet internationella och nationella konferenser däribland på FOU’s konferens i Skellefteå 2003.

Delprojekt 1

Avhandling

 Lundström M. Delirium in old patients with femoral neck fracture- Risk factors, outcome, prevention and treatment. Umeå University Medical Dissertation, New Series No. 909, ISSN 0346-6612, ISBN 91-7305-704-5, 2004. 

Inskickade manuskript för publicering:

Lundström M, Olofsson B, Stenvall M, Karlsson S, Nyberg L, Englund U, Borssén B, Svensson O, Gustafson Y. Postoperative Delirium in Old Patients with Femoral Neck Fracture- a Randomized Intervention Study.

Rapporter:

Maria Lundström, Birgitta Olofsson, Michael Stenvall, Eva Elinge, Undis Englund, Agneta Edlund, Bengt Borssén, Lars Nyberg, Yngve Gustafson. Vårdprogram för patienter med höftfrakturer, Ortoped-geriatriskt preoperativt vårdprogram för alla patienter med höftfraktur och postoperativt vårdprogram för patienter över 80 år med cervikala och basocervikala höftfrakturer som behandlas vid Norrlands universitets sjukhus i Umeå. Åldrecentrum Västerbotten. Rapport 2004:3.  

Konferenser (presentation av preliminära resultat):

Olofsson B, Lundström M, Stenvall M, Karlsson S, Nyberg L, Englund U, Borssén B, Svensson O, Gustafson Y. Prevention och behandling av postoperativt delirium för äldre patienter med cervikala höftfrakturer- en randomiserad interventionsstudie. Läkarstämman i Göteborg 24-26 november 2004. 

Lundström M, Olofsson B, Stenvall M, Karlsson S, Nyberg L, Englund U, Borssén B, Svensson O, Gustafson Y. Prevention and treatment of postoperative delirium in old people with femoral neck fracture – a randomized controlled trial. Twelfth Congress of the International Psychogeriatric Association. September 20-24, 2005. Stockholm, Sweden. International Psychogeriatrics 17, suppl 2: 147; 2005. 

Delprojekt 2

Vetenskapliga publikationer

Lundström M, Edlund A, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. A multifactorial intervention program reduces the duration of delirium, length of hospitalization and mortality in delirious patients. J Am Geriatr Soc 2005; 53: 622-628. 

Edlund A, Lundström M, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Delirium in older patients admitted to general internal medicine. Accepted in J Geriatr Psychiatry Neurol

 Konferenser (presentation av preliminära resultat):

Lundström M, Edlund A, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Ett multifaktoriellt interventionsprogram förbättrar prognosen för deliriösa äldre patienter på medicinklinik. Med forskning som drivkraft (FoU) I Skellefteå 23-24 september 2003. 

Edlund A, Lundström M, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Delirium hos äldre patienter inlagda på allmän invärtesmedicin. Med forskning som drivkraft (FoU) I Skelleteå 23-24 september 2003.

 Lundström M, Edlund A, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Reorganization of nursing and medical care improves the outcome of older delirious patients admitted to general internal medicine. Eleventh Congress of the International Psychogeriatric Association. August 17-22, 2003. Chicago, USA. International Psychogeriatrics 15,suppl 2: 113; 2003

 Edlund A, Lundström M, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Delirium in older patients admitted to general internal medicine. Eleventh Congress of the International Psychogeriatric Association. August 17-22, 2003. Chicago, USA. International Psychogeriatrics 15, suppl 2: 52-53; 2003

 Lundström M, Edlund A, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y. Ett multifaktoriellt interventionsprogram förbättrar prognosen för deliriösa äldre patienter på medicinklinik. Läkarstämman i Göteborg 24-26 november 2004. 

Edlund A, Lundström M, Karlsson S, Bucht G, Gustafson Y. Delirium hos äldre patienter inlagda på medicinklinik. 17th Nordic Gerontological Congress, May 23-26, 2004. Stockholm, Sweden.

 

 

Fallolyckor och förvirringstillstånd efter höftfraktur hos människor med demenssjukdom Projekt 37/06
Yngve Gustavsson, Professor/ÖL ,Geriatriskt centrum, NUS
Lars Nyberg, Professor/sjukgym, Luleå tekniska universitet
Agneta Edlund, Sjuksköterska, Medicin- rehabkliniken, Piteå Älvdals sjukhus

Målsättning och syfte

Att utveckla och utvärdera ett multifaktoriellt och multiprofessionellt interventionsprogram mot förvirringstillstånd och fallolyckor hos äldre människor som drabbats av höftfraktur med särskilt fokus på patienter med demenssjukdom.

Metod

Randomiserad kontrollerad studie

Resultat och betydelse

Det aktuella projektet är det första projektet i världen som har lyckats förebygga och behandla post-operativa förvirringstillstånd och minska fallolyckor under den postoperativa vårdtiden efter höftfraktur hos patienter med demenssjukdom.

Ett reviderat vårdprogram finns att ladda ner från Äldrecentrums hemsida. Vårdprogrammet används på NUS och på många andra sjukhus i Sverige och internationellt. Många studiebesök från bl.a. Toulouse, Bergen, Stavanger, Oslo har tagit del av verksamheten och forskningsresultaten har presenterats på regionala FOU-dagar (2ggr, senast 2008) och på ett flertal nationella och internationella kongresser.

Dokumentation och rapportering

Nedan följer publikationer från projektet 2005-2008.

Michael Stenvalls och Birgitta Olofssons doktorsavhandlingar innehåller delarbeten från det aktuella projektet. Agneta Edlund har tyvärr lämnat projektet och inte fullföljt sin doktors-avhandling trots 6 publicerade artiklar. 

1. Olofsson B, Lundström M, Borssen B, Nyberg L, Gustafson Y. Delirium is associated with poor rehabilitation outcome in elderly patients treated for femoral neck fractures. Scand. J Caring Sci 19:119-127; 2005.

 2. Edlund A, Lundström M, Karlsson S, Brännström B, Bucht G, Gustafson Y  Delirium in older patients admitted to general internal medicine. J Geriatr Psych Neur. 19:83-90; 2006. 

3. Stenvall M, Olofsson B, Lundstrom M, Svensson O, Nyberg L, Gustafson Y. Inpatient falls and injuries in older patients treated for femoral neck fracture. Arch Gerontol Geriatr. 43:389-399; 2006.

 4. Stenvall M, Olofsson B, Lundstrom  M, Englund U, Borssén B, Svensson O, Gustafson Y. A multidisciplinary, multifactorial intervention program reduces postoperative falls and injuries after femoral neck fracture – a randomised controlled trial. Osteoporosis Int, 18:167-175; 2007. 

5. Stenvall M, Olofsson B, Nyberg L, Lundstrom M, Gustafson Y. Improved performance in activities of daily living and mobility after a multidisciplinary postoperative rehabilitation program in older people with femoral neck fracture: a RCT  with a one-year follow-up. J Rehab Med 39:232-238; 2007. 

6. Lundström M, Olofsson B, Stenvall M, Karlsson S, Nyberg L, Englund U, Borssén B, Svensson O, Gustafson Y. Postoperative delirium in old patients with femoral neck fracture; a randomized intervention study. Aging Clin Exp Res 19:178-186; 2007. 

7. Edlund A, Lundström M, Sandberg, O, Bucht, G, Brännström B, Gustafson Y. Symptom profile of delirium in older people with and without dementia J Geriatr Psychiatry Neurol 20:166-171; 2007.  

8. Olofsson B, Stenvall M, Lundström M, Svensson O, Gustafson Y. Malnutrition in hip-fracture patients – an intervention study. J Clin Nurs  16:2027-2038; 2007. 

9. Berggren M, Stenvall M, Olofsson B, Gustafson Y.  Evaluation of a fall-prevention program in older people after femoral neck fracture ˆ A one-year follow up. Osteoporosis Int 2007 in press. E-pub ahead of print. 

Översiktartiklar 

10. Gustafson Y, Jarnlo GB, Nordell E. Fallolyckor och höftfrakturer hos äldre kan förebyggas. Läkartidningen 103:2997-2999; 2006.

 11. Olofsson B, Stenvall M, Lundström M, Carlsson M, Englund U, Berggren M, Svensson O, Gustafson Y. Vårdprogram för patienter med höftfraktur. Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Äldrecentrum Västerbotten. Rapport 1:1-27; 2007.

 12. Stenvall M, Olofsson B, Nyberg L, Lundström M, Carlsson M, Gustafson Y. Bättre resultat med ett multidiciplinärt vårdprogram för äldre med höftfraktur. Äldrecentrum Västerbotten. Rapport 2: 1-11; 2007. 


 

Ett högintensivt funktionellt träningsprogram för äldre personer beroende av hjälp i aktiviteter i dagliga livet (ADL):  Utvärdering av effekter på ADL med fokus på personer med demenssjukdom Projekt 15/07
Yngve Gustafsson, Professor, Överläkare, Geriatriskt Centrum NUS
Erik Rosendahl, Forskarassistent, Hälsovetenskap, Luleå
Håkan Littbrand, Sjukgymnast, Geriatriskt Centrum NUS

Målsättning och syfte

Syftet var att undersöka om ett högintensivt funktionellt träningsprogram ökar självständigheten i aktiviteter i det dagliga livet (ADL) för personer beroende av hjälp i ADL och boende på servicehus, samt att specifikt undersöka effekten för personer med demenssjukdom. 

Metod

191 personer beroende av hjälp i ADL och boende på nio servicehus lottades till träningsintervention eller kontrollaktivitet. Medelåldern var 85 år och 52% av deltagarna hade demenssjukdom. Träningen och kontrollaktiviteten pågick under 3 månader vid totalt 29 tillfällen. Träningen bestod av sjukgymnastledd högintensiv funktionell viktbärande träning i mindre grupper. Kontrollaktiviteten, som genomfördes lika frekvent, bestod av aktiviteter i sittande. ADL-förmågan utvärderades med Barthel ADL index som skattades före och direkt efter interventionen samt tre månader efter träningsperiodens slut av testare som var blinda för grupptillhörighet. Skalan, som har en totalpoäng 0-20, innehåller tio olika delmoment ex överflyttning mellan säng och stol, toalettbesök, påklädning och förflyttning inomhus.

Resultat och betydelse (för utvecklingen av den norrländska hälso- och sjukvården)

Det var inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna i övergripande ADL-förmåga (totalpoäng på Barthel ADL index). Analyser av varje delmoment visade att en lägre andel av deltagarna i träningsgruppen hade försämrats i förmåga att förflytta sig inomhus direkt efter interventionsperiodens slut (4% i träningsgruppen jämfört med 16% i kontrollgruppen, P = 0.010) samt vid uppföljningen tre månader senare (8% jämfört med 20%, P = 0.029). Bland personer med demenssjukdom var det en signifikant skillnad mellan grupperna i övergripande ADL-förmåga direkt efter interventionsperiodens slut till fördel för träningsgruppen (differens mellan grupperna i medel 1.1 poäng, P = 0.029), men inte vid uppföljningen tre månader senare. Den ökade självständigheten i ADL som träningsprogrammet resulterade i kan även öka livstillfredsställelsen samt minska belastningen för personal inom landsting och kommun. För personer med demenssjukdom förefaller det viktigt med kontinuerlig träning för att bibehålla effekterna. I tidigare publicerade artiklar från denna studie har bl a visats att träningsprogrammet även ger förbättrad gång, balans och benstyrka, samt att träningen är lika genomförbar för personer med demenssjukdom som för personer utan. Träningsprogrammet är sammanställt i ett häfte, som kan beställas. Träningsprogrammet kräver ingen dyr utrustning och är noggrant beskrivet i häftet vilket medför att den är enkel att implementera i olika verksamheter. Genom häftet och föreläsningar är träningsmetoden redan implementerad på Geriatriskt centrum i Umeå och har även spridits till andra verksamheter inom samtliga de fyra nordligaste landstingen.

Dokumentation och rapportering (doktorsavhandling, tidskrift, konferenser)

Resultaten från detta samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Umeå Kommun och Luleå tekniska universitet har presenterats vid den regionala FoU-dagen “Forskning i Norr” i Sundvall maj 2008. Studien har också presenterats vid Världskongressen i Sjukgymnastik i Vancouver juni 2007 och vid Nordisk kongress i Gerontologi i Oslo maj 2008. En artikel med dessa resultat är accepterad för publikation i the Journal of the American Geriatrics Society: Håkan Littbrand, Lillemor Lundin-Olsson, Yngve Gustafson, Erik RosendahlThe effect of a high-intensity functional exercise program on activities of daily living: a randomized controlled trial in residential care facilities”. Artikeln kommer att vara en del av Håkan Littbrands doktorsavhandling som planeras att läggas fram under våren 2010.


 

Tai Chiträning för äldre personer med kronisk hjärtsvikt Projekt 39/09
Lena Hägglund, Inst för omvårdnad, Umeå Universitet
Kurt Boman, Medicin-geriatrik, Skellefteå lasarett
Catharina Lysell-Bergström, Medicinrehab, Piteå älvdals sjukhus
Krister Lindmark, Kardiologen, Hjärtcentrum, NUS

Målsättning och syfte

Studiens syften är att studera effekten av Tai Chi på trötthet, hälsorelaterad livskvalitet, fysisk funktion, nivå av BNP (brain natriuretic peptide) i plasma, samt att beskriva upplevelsen av deltagande Tai Chi-träning.

Metod

Patienter med verifierad diagnos av hjärtsvikt i åldern 70 år eller äldre, som upplever trötthet enligt skalan the Multi Fatigue Inventory (MFI-20), har randomiserats till interventionsgrupp (n=22) eller kontrollgrupp (n=16). Tre träningsgrupper, fördelade på orterna Umeå, Skellefteå och Piteå, har utövat Tai Chi 2 ggr/vecka i 16 veckor. Träningsprogrammet har utarbetats av en kinesisk akupunkturläkare vid TCM (Traditional Chinese Medicine Institute), anpassat för äldre med hjärtsvikt, och letts av erfarna ledare. Datainsamling i form av självskattningsskalor, fysiska funktionstester och blodprov har genomförts före och direkt efter avslutad intervention. En avslutande datainsamling är planerad under hösten 2011. I interventionsgruppen utvärderas följsamhet och upplevelse av aktiviteten med frågeformulär till samtliga deltagare och kvalitativa individuella intervjuer är genomförda med tio deltagare. Inga data har analyserats innan all datainsamling är genomförd.

Resultat och betydelse

Om Tai Chi visar sig ha god effekt på trötthet, livskvalitet och fysisk funktion, kan denna träningsform vara ett värdefullt komplement till annan medicinsk behandling för äldre personer med kronisk hjärtsvikt.  Tai Chi-träning har potential att kunna erbjudas till många till en sannolikt relativt låg kostnad, enskilt eller i grupp. För personer som föredrar att genomföra träningen i hemmet kan individuell aktivitet ha stöd av inspelade instruktionsprogram. Deltagande i grupp kan med fördel genomföras via nätburen kommunikation. Träningen torde kunna ordineras som fysisk aktivitet på recept. Den som ska leda träningsprogrammet måste få en kortare utbildning av erfarna Tai Chi-ledare.

Dokumentation och rapportering

Projektet har ännu inte redovisats i någon publikation eller på annat sätt.